Hur fångar man stora gäddor på ismete?

Ni vet dem där jobbiga, mörka, slöa mornarna när man vaknar tidigt och bara sitter där på sängkanten och undrar varför man ens gör det här? När man bara vill ringa till polarn och säga " Nej, vi skiter fan i det här" och fortsätta sova? En hel jävla massa sådana har det blivit för oss under jullovet. I och med att jag tagit körkort så kan vi åka när vi vill och komma hem när vi vill, vilket underlättar en hel del. Men det har också gjort att vi åkt ut mycket tidigare och oftare än om någon skulle skjutsa oss. När man väl hittat ett ställe där man kan lämna bilen så ska man bära den där förbannat tunga pulkjäveln över berg och skog för att sedan bråka om hur man ska lägga ut spöna.
- Jag tycker vi kör 1x5 och 1x4.
- Nej! Det är mycket bättre med 3x3!
Sedan ska man borra, isa ur, rigga, vippa, frikoppla, nollställa... nio gånger. Men sen, när allt är klart och man fått upp en fin mysig brasa, hällt upp en varm kopp supergott kaffe, gjort sig bekväm i solstolen som är trasig och ska skåda soluppgången... så fäller det. Upp och kubba! Utan dubbar. På blankis. På spöet längst bort.

Ismete handlar om att göra det bekvämt för sig själv, att inte bara koncentrera sig på fisket utan att också njuta av att vara ute.Vintern 2013-2014 var urusel för oss, behövs inte sägas mer än så. Vintern 2012-2013 var sjukt bra och vi toppade två på nio kg och två åtta, vilket var fantastisk för ett första seriösa ismete år.  Mycket av våra pass ser ut som ovan och tydligen har det funkat bra under jullovet. Stora fiskar har fångats och större ska fångas. Nedan tänker jag gå igenom hur lite basic saker om hur VI ismetar och hur vi resonerar i lite olika prylar och metoder.

SJÖ

Vi har valt att inte skriva ut vilka sjöar vi fiskar på här i bloggen, inte för att vi är snåla om heta fiskeställen, utan för alla fiskare inte riktigt svalt det där med C&R. Eftersom jag inte har så mycket kunskaper så att jag kan lära ut om hur olika sjöar fungerar och vart fisken står i detalj så kan jag bara tala utifrån egna erfarenheter. För det första och absolut viktigaste: VÄLJ SJÖAR MED POTENTIAL! Skippa dammarna och småtjänar som bara innehåller betesfisk. Visst går det att få en storfisk i småvatten men chansen är liten. Leta dig istället till större sjöar som du hört/vet/tror kan hålla mycket stor fisk. Fråga runt i lokala butiker alternativt på Facebook, eller testfiska och kolla djup/betesfisk under sommaren om du har ekolod. För det andra: VÅGA TESTA! Testa nya sjöar eller nya ställen på gamla sjöar. Du ska lära dig sjön och fiskarna i sjön lika bra som du kan nationalsången! Många snip/bompass blir det tyvärr men även dessa lär man sig av. När du väl hittat något som funkar, låt oss säga: 3-4 m, utanför lekvikar, lite aktivitet ovanför isen, liten mört, så pröva applicera det på liknande ställen i sjön eller i samma vattensystem. Att ge sig på för stora sjöar som te.x Runn kan ta väldigt lång tid att lära sig, men det är oftast där fisken har störst chans att växa sig till sverigerekordet, (eller i PT sjöar vilket är fusk enligt mig) När du väl lärt dig en sjö så kommer du garanterat höja din medelvikt i sjön, vilket vi gjort gång på gång.

PULKA.

Vi har också fixat en ny pulka, inte för att något var fel på den hemmagjorda vi hade innan, mer av praktiska anledningar så som att kunna ha med allt på samma pulka istället för två stycken. 499 kr betalade vi på Biltema, vilket blev sjukt mycket pulka för dem pengarna. Nån timme i verkstaden så hade vi spöhållare, vipphållare och vipphållarehållare(?). Ett jävla grovt rep och voila, så kan följande saker få plats: mörthink (också från biltema, funkar kalas), diverse verktyg, vipphållare, vippor, spön, klämmor, pimpelspön, ryggsäckar med mat och kläder, ved, stolar, avkrokningsmatta, grillgaller, borr. Bäst av allt, det finns plats över. Den passar perfekt i en normalstor bil och är förvånansvärt tålig i plasten. Har läst att man INTE ska dra den över grus och sten i och med att hörnen slits fort!

SPÖN

Vad gäller ismetespön så finns det väldigt mycket att välja på, men ändå väldigt begränsat om man jämför med vanliga kastspön. De spöna som jag tror majoriteten av ismetare använder är Wigglers ismetespön. Dessa finns i tre olika klasser: Hard, Medium och Soft. Vi har enbart medium och soft eftersom på dessa blir dels krokningen bra dels drillningen rolig. Kör vi med lite större betesfisk, i still med 15+cm mörtar eller snipor ( återkommer till detta) så väljer vi medium spöna eftersom man krokar bättre och det ofta gäller större fisk som man kan sätta större press på. Gäller det vanlig mört är soft spöna att föredra. Men här väljer man själv längd, styrka, pris osv efter eget smak och tycke.

En väldigt omdiskuterad fråga på facebook och fiskesnack är hur många spön man får/kan ha. För det första tycker jag man ska kolla vad som gäller på sjön som man fiskar på och se vad reglerna säger om hur många spön man får ha. Detta är också personligt och alla gör olika utifrån sina vatten och sina möjligheter. Jag och Jesper kör på nio - tio spön. Det blir fem spön per skalle vilket vi kommit fram till är alldeles lagom med tid, fisk, avstånd, mört och andra diverse faktorer inräknade.  Många andra föredrar att kanske köra med enbart fyra spön och sedan flytta runt och lokalisera fisken. Placeringen på spöna brukar också vara väldigt omtalat men även här är det egentligen bara du som bestämmer. Vet vi på ett ungefär djupen i sjön så placerar vi spöna så att vi täcker en så stor ytan som möjligt på så varierad botten som möjligt. Men tänk på att INTE har för långt mellan spöna och "base" då fiskarna ofta hinner vända samt svälja mörten vilket bara skapar mer problem för dig. Dessutom så ser du kanske inte alla fäll vilket leder till fler bommade fiskar.

RULLAR 

Rullar är lite viktigare än spöna eftersom dessa rullar tar ofta mycket mer stryk än vad en spinn eller haspel rulle gör under varma sommardagar. De som trollar tror jag ofta använder trollingrullar vilket funkar askalas. De flesta av rullarna som vi använder är Magda XPD pro samt några Magda MA-20DLX. Vi har även några Ron Thompson rullar. Alla är med 0,40 nylon vilket är alldeles lagom och under tre ismetesässonger har vi inte haft ett enda linbrott. Dock gäller det att man tar hand om linorna och kollar över dem regelbundet. Magdan ligger lite högre i pris men är definitivt robustare och stryktålig än RT. Det finns även ett räkneverk som underlättar när man kommer fram till ett fäll så att man ser hur långt fisken gått och mäta djup. Vi har dock märkt att de kan frysa vid lite högre temperaturer snabbare än vad RT gör. RT är billigare men inte lika pålitlig som Magdan. Ofta har frikopplingen strulat när man ska kroka fisk vilket lett till en hel del bom. RT fryser tillslut den med, men vad jag märkt så tar det längre tid än med magdan (simpel rulle med mindre saker som kan frysa kanske?) Hur som helst, står du mellan en Magda och RT så välj magdan med 0,40  nylon utan att tveka.

VIPPOR

Vipporna är det mest unika med ismete och som urskiljer metoden från andra. Det finns att köpa vippor men de allra flesta gör sina egna vippor eftersom det verkligen är superlätt! Gubbarna här förklarar verkligen utmärkt för- och nackdelar samt hur man gör dem. Det är dessa vipor vi kör med, dock med  större julgranskulor. På dessa vippor har vi på bjällror som man har på spötoppen när man bottenmeter t.ex. Vi töjer dock ut fjädern som "huvudet" sitter på för att det ska låta ännu mer. Våra är också färgade i flouorange.
 Jag är alldeles för lat för att förklara hela processen så vi tittar på lite film:

 


BETESFISKEN 

Man kan få tag på betesfisk på lite olika sätt och vis. De flesta skulle jag vilja säga köper mört av gubbar som har en stor tank i en källare och så betalar man 2-3 kr per mört eller så lägger man ut mjärdar och skaffar sin egen mört. Mört, ja det är alltid mört. Mörten är lättats att få tag på och en stor del av gäddans huvudföda. Det funkar alltid och levererar ofta stor fisk i små så väl som i stora storlekar. Fram mot våren så börjar fler använda sig av braxen, vilket ofta ger färre men större gäddor. Vi brukar köra på 20 st mört á nio-tio spön i storleken fem-tio centimeter. Denna storleken på mörten fungerar bra och gav oss ett flertal stora fiskar på 9,1-9,2-8,7 samt en på 8,2 för två år sedan:

Nu i höstas blev jag lite inspirerad av Mikko Seppänen, som fiskar med enormt stora beten som du kan läsa mer om här, till att dels använda större beten inom spinnfisket men dels att använda större betesfisk inom ismetet. Så i år bestämde jag och Jesper att vi skulle köra med så stora fiskar som möjligt, alltså fiskar inte mörtar. Så allt från brax, aborre, gädda och mört som var riktigt stort och gick att ha på kroken skulle vi meta med. 

Funkar allt detta?

Redan på andra passet fick vi tag mört mellan 10-17 centimeter vilket gav oss en fyra och en sexa inom en timme. Vi hade spöna i en förhållandevis stor vik med ca. 3-5 m i djup och hade mörtarna mellan en och två meter under isen. och  Strax därpå kommer en superliten snipa upp ur ett hål, vi tittar på varandra och säger " vi gör det!". Krokarna är ju super små och anpassade efter små mörtar men vi sätter en krok vid huvudet och en vid stjärten. Vi tar sedan en vippa som är lite styvare en de övriga vilket gör att snipan inte kan "fakefälla". Efter en timme så ser vi, samtidigt, hur den styva vippan magiskt saaakta dras ner mot hålet. Det är min tur att dra fisk och jag kubbar för mitt liv mot hålet. När jag kommer fram ser jag hur linan på spolen sakta och jämt dras ut mot sidan. Jag tar wigglers softa spö i handen och tittar på Jesper, som kommer springande med matta och hookout, utan att veta vad jag ska göra. Varpå han skriker "Kroka!".

Fisken har inte stannat och jag vevar till och gör ett stenhårt mothugg. Vi visste att fisken var stor, riktigt stor för att hugga på gäddan, men innerst inne visste vi båda att vi inte skulle kunna kroka i och med för små krokar. Hur som helst så går nästan det mjuka spöt nästan av vid mothugget, det tar bara stopp. Jag börjar veva och känner det där tunga, sega medgivandet som stora fiskar brukar göra i början för att sedan rusa ner mot botten. I en goda fem minuter höll jag på med fisken, hela tiden rädd att den inte alls krokats och bara låst käkarna runt snipan. Men när den tillslut kommer upp till hålet ser vi inga krokar, bra och dåligt tänker vi. Eftersom det var lite småkyligt var extra rädda om fisken och den var hela tiden i hålet under avkrokningen, som förövrigt inte tog lång tid alls eftersom den var perfekt krokad i läppen. Vi vägde den en snabbis och vågen stannade på 8,7kg. Massiv jävla fisk på ett massivt jävla bete! 

På nästa pass fiskade vi i samma vattensystem dock utanför en lekvik på sidan om ett långt grund, vi hade ungefär åtta meter och normalstor betesfisk. Vi hade också med oss Edvin, som tidigare anglat men är ganska ny inom ismete. Så vi tog med oss honom och lovade ett förbättrat PB i och med att vi drog flera stycken på 4-5kg och en på 6kg dagen innan. Hans PB log på ynka 3kg och jag sa, under tiden vi packade upp pulkan, att vi skulle slå det tre gånger om, notera detta! Vi gick först ut lite längre än vanligt men gick sedan tillbaka till viken. När vi riggar spöna vid ett hål säger jag till Edvin, att detta är hans hål och att här kommer drömfisken upp. Efter en timme, fäller det vid samma hål och vi lät Edvin ta i princip alla fäll så han springer fram och krokar. I början verkar fisken liten och Jesper är på väg att släppa på bromsen, men efter en sjuuuk rusning förstår vi att fisken är större. Det går tio minuter av drillning och galna rusningar tills en enorm fisk kommer till hålet. Jag ser att huvud stämmer med en tia, ryggen stämmer med en tia, och jag säger till Edvin att om längden stämmer, att det är garanterat en tia. Vi tar upp fisken en snabbis för vägning men undvek att mäta eftersom det blåste rejält. Vågen visar 9,8 kg ur Edvins drömhål! Spår jag framtiden eller handlar det om tur?